Att arbeta fåtöljifrån

Under utbildningen bedrevs terapin från fåtöljen POÄNG. Fem år i skola och förskola var fem år i TULLSTA och nu arbetar jag från KARLSTAD. Det är inte fåtöljen som gör psykologen och överraskande nog verkar det inte heller vara språket. Med min påtagligt svenska intonation och bara bitvis förtydligande gester, letar jag efter orden, stakar mig och tillåter mig slutligen att utveckla hummandets konstform. Efteråt slår jag upp ord som jag inte förstår. Eller ord som jag vill använda men inte minns. I värsta fall även ord jag använder, eftersom jag tror att jag vet vad de betyder. Som att jag kallade tröskel (treshold) för skatt (treasure) eller satt ett helt samtal och undrade vad rädsla egentligen heter på engelska. Vilket i sin tur ledde till så omständliga omskrivningar att budskapet gick förlorat. Och som om detta inte vore nog, använder jag mig alltför gärna av svenska idiomatiska uttryck, som jag gladeligen direktöversätter.

Någon sa att det tar några veckor innan det flyter. Det vill jag också tro. Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet. This too shall pass. But as we say in Sweden; There is no cow on the ice.