Nåd

När mamma promenerade runt bukten en morgon, fann hon bokstäver. Stora, vita bokstäver var utplacerade kring de två väldiga durianliknande byggnaderna på andra sidan Fullerton. På bokstäverna hängde band med olika värdeord, som Joy, Truth och Trust. I lördags gick vi förbi igen och samlade in alla ord vi kunde finna. 17 bokstäver fanns det och lika många ord tryckta på satinband i regnbågens alla färger. Ett av orden var Grace. Och jag skulle nog säga att jag hade en söndag av nåd. Som började med en  närmast oändlig sovmorgon och frukost i sängen. På eftermiddagen sjöng kören, medan den norska prästen predikade om relationer. Om det arbete som krävs för att både upprätthålla, ta hand om och fördjupa. Om uppriktigheten och modet som behövs. Och vikten av att sätta ord på det som är både svårt och betydelsefullt. På kvällen mötte jag och mannen upp två personer som vi träffade på en fest för en dryg vecka sedan. En iransk-svensk man som mest vill vara svensk. Och en göteborgsk-svensk kvinna som struntar i vilket. Vi åt middag och satt sedan i deras soffa och försvann i samtal som hade betydelse. Där vi alla fyra förstod något om det arbete och mod som krävs för att inleda, upprätthålla och fördjupa relationer. Trots att vi precis hade träffats. En dag av nåd. En söndag i oktober.