18. Sleep

Det här är väl det jag gör bäst. Sover. Ofta livligt och högljutt. Sällan näpet. 

Det är avslutningstider i terapisvängen. Många avbokar, andra ombokar. Ett fullbokat schema glesas ur. Och jag, jag är på väg till min första individuella handledning. I Chinatown. Gläder mig till det. Att i  en tillvaro av andras berättelser få berätta min. Min berättelse om dem. Och om mig. Varför det är svårt ibland och tungt. Varför psykologyrket bitvis är ett ändlöst bärande. Och förhoppningsvis också mötas i det som är den största glädjen; att få komma nära dessa berättelser. Få gå bredvid en stund och bära tillsammans. Att göra skillnad för en och annan.