Stundande Asienturné

Torsdagen startade i ett rasande tempo. Sådär som det blir när man har klarat av något som man länge har laddat för; man äter pasta, däckar utmattad och vaknar glad. I mitt fall var det ett samtal med Rådet för Svenska kyrkan i Utlandet, som är på besök i Singapore. Här har det nu skrivits journalanteckningar, nybesök och engelska artiklar om emotionsteori. Och samtidigt laddar jag för helgens resa till Pattaya. Den svenska prästen beskriver det dock mer som en Asienturné. Och förutom en klassresa till Turkiet med musikgymnasiet 1997, där vi förövrigt inte sjöng en ton, tror jag att den senaste körresan var 1993. Vox Angelica åkte till England och vi var borta i en vecka över påsk. 20 år sedan, alltså. I Thailand blir det mindre av varmvattenflaskor i sängen, gråkall dimma och te. Jag tänker att jag ska bada, gå på thaimassage och dricka en och annan Singha. Tonåringen i mig hoppas på intriger och förvecklingar. 34-åringen hoppas på några fina stunder med musik och samtal. Landar vi någonstans däremellan får jag väl betrakta mig som nöjd.