Av kärlek rest

Taj Mahal byggdes under 1600-talet som ett mausoleum åt mogulhärskaren Shah Jahans tredje och mest älskade fru, Mumtaz Mahal. Hon dog i barnsäng när deras fjortonde barn skulle förlösas. För att skapa en på alla sätt fulländad byggnad, hämtades arkitekter från perserriket samt indiens finaste marmor och vackraste stenar. Mausoleet tog mer än tjugo år att färdigställa. Det som idag är ett av mogulrikets bäst bevarade byggnader och därmed ett av UNESCOs världsarv, byggdes då som en kombination av turkisk, persisk, indisk och muslimsk arkitektur. När Shah Jahan senare fängslades av sin egen son, berättar historien att han kunde se Taj, speglad i en diamant i cellväggen, från sitt fängelse i Agra Fort. När han efter sju år i fängelse dog, begravdes han bredvid sin fru. Och sägnen om att ett Taj i svart marmor skulle ha byggts till mogulhärskaren själv, på den motsatta flodstranden, lever ännu vidare. Om han bara inte hade tillfångatagits...