När himlasången uteblev

Så kom tredje advent med Lucia och på eftermiddagen strömmade det in gäster, medan vi hade förlorat överblicken över hur många vi hade bjudit till vår glögg. Men åtskilliga liter hemkokt romglögg gick åt tillsammans med lussebullar och pepparkakor och man får nog säga att det var ett lyckat party. När allt stillnade något bland kolor, knäck och blommande hyacinter, var vi några som fortsatte kvällen med de där samtalen som man aldrig får till medan man säger hi, bye och thank you for coming. Och det var då jag upptäckte att Jesus hade försvunnit ur krubban. Vår julkrubba är av modellen ryska dockor och Jesusbarnet är den allra minsta av dessa. Det visade sig att han hade fastnat i herdepojken och situationen kändes mycket besvärande när en av gästerna lyckades lirka ut halva Jesusbarnet ur herden. Mannen hämtade o-ringsborttagaren och Jesus var snart förlöst. Och hel. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt." 

Eller, kanske inte riktigt så... Jesusbarnet återbördades emellertid till sin familj trots att ingen himlasång hördes och våra samtal återgick till att handla om Freud, Hannibal Lecter och judiska delis. Och någon sa att det är svårt att övertyga människor om att inte vara rädda, när det finns så mycket i världen som är farligt. Jag tänker att det är sant. Och att det är fint att vi har varandra en stund över mandlar och glögg en söndag i december. Att det är det som räknas, himlasång eller ej.