Existensen och hur man mäter sina ägodelars sammantagna volym

Bild: Kent Wisti

Jag åhörde ett samtal om existensen förra veckan. En sekulär humanist, å ena sidan, och en kristen teolog å den andra. Fick en känsla av att deras liv på många sätt såg ganska lika ut, trots att de inte var överens om nästan någonting. Är inte det märkligt? Jag tänker ändå att om man differentierar sin hållning så radikalt från någon annans, borde det åtminstone ge en sorts efterklang i livsstilsvalen. Och det kanske det gör. Vad vet väl jag om hur de lever?

Vad jag däremot vet är att frågorna kring existensen har en märklig tendens att helt försvinna när man står inför konkretare utmaningar i tillvaron. Som huruvida alla ens saker kommer att få plats i flyttbilen när de ska flyttas närmare 60 mil och det blir ruskigt opraktiskt att bara ta en vända till. Jag tänker i nuläget knappt på något annat och känner, trots både en plan B och C, absolut inget lugn. Alla stora frågor om varandet, stjärnhimlar och evigheten får således hanteras en annan dag.