En elefant ramlade ut

Jag ska köpa ny dator och behövde ta itu med 250 oredigerade bilder från Botswana och Namibia, fotograferade sommaren 2019. Det ramlade ut både elefanter, noshörningar, flodhästar, giraffer och krokodiler ur foldern och jag fick för mig att det enda rimliga vore att hitta på en historia om alla djuren på savannen och i deltat. Ni vet en berättelse om lejonen som hälsar hela riket varje morgon från den stora klippan eller om en zebra, ett lejon och en giraff som rymmer från ett zoo och tar sig hela vägen tillbaka hem. Men jag vet inte, det kändes liksom gjort...

Man kan säga att 2019 var den sista vanliga sommaren innan allt blev annorlunda och en massa liv hände på de mest oväntade, svåra och omvälvande vis. Och när jag till slut insåg att alla de där händelserna hade förändrat mig och att jag dessutom tyckte om den förändringen, blev det också enklare att vara jag. Här behöver jag nog lägga in en reservation för att det kanske också var min förändring som skapade en del av händelserna, men jag brukar tänka att allt det här vet elefanterna redan om. De har sett allt. Inte just i mitt liv, alltså, utan mer relaterat till mänskligheten. Och att giraffer, noshörningar, zebror och lejon lever fria i naturen försöker jag att inte glömma bort det under alltför långa stunder, eftersom det gör mig glad och ödmjuk. Det får mig att tänka att allt liv i livet, de både historiska och parallella delarna, behöver tas om hand och sammanfogas en smula så att de hänger ihop och inte blir så hotfulla i sina bortglömda vrår. Då är det också enklare att låta sig överraskas, inte minst av en noshörning på gott humör och redo för fotografering.