Kuala Lumpur

I Kuala Lumpur är julskyltningen diskret och malaysierna fredagsträngs på gator och i shoppingcenter. Här är kommersen större och friare än i Singapore och när taxiförarna raggar kunder, minns jag två personer som för fyra år sedan blev utslängda ur en taxi här, för att de vägrade betala ett fast pris när taxametern fungerade utmärkt. Ovan vid denna fria marknad, har jag nu köpt ett alldeles för dyrt kontantkort till min telefon, eftersom försäljaren var så övertygande när han sa att det var billigt att ringa till Marocko. Jag hade förmodligen kunnat pruta, men det glömde jag också. På Body Shop ville jag köpa en liten flaska duschcréme, men det fick jag inte. Trots att den stod alldeles för sig själv med en prislapp på, sades den tillhöra ett set med lotion och tvål. När jag visade prislappen gav expediten med sig och gick ut på lagret och hämtade ett annat exemplar. Men när jag frågade efter schampo i en lika liten flaska, fick jag kalla handen. Schampo i små flaskor såldes bara tillsammans med balsam. I tebutiken undrade jag över skillnaden mellan två sorters earl grey, eftersom etiketten indikerade samma innehåll men olika pris. Svaret var att det ena var finare. Expediten pekade på det finare teet. Jag ifrågasatte detta vänligt, eftersom etiketten fortfarande beskrev samma innehåll, medan priset var lägre på det "finare" teet.

Låter jag irriterad? Det blir jag emellanåt, men på ett uppfriskande sätt. Jag älskar Kuala Lumpur. Vid en första anblick verkar det välordnat, modernt och enkelt. Men under ytan är det ruffigt, obegripligt och kaotiskt. Ingenstans möts dessa världar så brutalt som i Kuala Lumpur, the muddy confluence.

Petronas Towers

I veckan chattade jag alldeles kort med storebror. Han hade snö, minusgrader och bodde i tält. Så kan det också vara. Här kommer fredagslåten, från mannens spellista.