Om att veta var man är

Efter att ha förlorat en hel torsdag i någon sorts tidszonstransaktion, där jag helt säkert drog det kortaste strået, har jag nu börjat begripa att det är fredag. Igår på flygplanet frågade en av passagerarna om planet verkligen gick till Singapore, vilket flygvärdinnan försäkrade honom om. Det har hänt tidigare att en kvinna frågade mig, precis när vi hade landat och skulle gå av planet i Istanbul, om vi var i Istanbul. Men hon frågade mer som om det var olika hållplatser. Man vill ju inte gå av för tidigt. Med tanke på hur många gånger man får visa sitt boarding pass inför en flajt, känns det nästan omöjligt att hamna på fel plan. Å andra sidan har jag svårt att komma på något som skulle ge mig mer panik och existentiell ångest, än att upptäcka att jag hade hamnat i fel land. Men nu är det fredag och jag väntar. För alldeles alldeles snart kommer mannens bästa vän. Han blir mött på flygplatsen och jag har gjort en skylt som mannen ska hålla upp vid utgången. Själv tyckte jag att vi blev lite många om vi skulle stå där båda två, som en hel kommitté, men skylten kändes i alla fall viktig! Det är ju en fråga om att känna sig välkommen. Och att vara säker på att man har hamnat i rätt land.

Men medan vi väntar, så lyssnar vi på en låt. Trevlig helg!!