OCD-banken - som vi kallar den

Ni minns hur det var när vi startade bankkonton i Singapore? Och att det blev lite extra krångligt när vi sedan flyttade? Inför nationaldagsfirandet nästa vecka ska en anmälningsavgift skickas med check via brev till arrangörerna. Jag går därför till banken, där man ber om att få mitt visa-kort, mitt visum och mitt pass. Passet lämnade jag hemma, eftersom visumet i alla andra lägen tjänar som id-handling. Banktjänstekvinnan behöver dock diskutera detta med sin chef, går iväg, kommer tillbaka, skriver ut checken, men vill först ställa några kontrollfrågor så att vi verkligen vet att jag är jag. Hon ber om passnummer och födelsenummer, men när jag anger min bostadsadress, menar hon att jag har fel. Jag säger om den, för säkerhets skull lite tydligare, men hon framhärdar. Jag föreslår att det kanske är den gamla adressen som står kvar och hon ifrågasätter varför vi inte har ändrat den. Jag förklarar med behärskat lugn att vi har ändrat alla uppgifter via internetbanken. Hon tycker ändå att jag ska ändra kontaktuppgifterna en gång till via bankomaten innan jag går. Kontrollfrågorna visar sig emellertid inte räcka där, utan fortsätter en stund till. Hon går iväg igen och blir borta en stund. Sedan kommer hon tillbaka med en utskrift av mina felaktiga kontaktuppgifter och vill att jag ska signera varje uppgift som jag har angett som svar på hennes kontrollfrågor. Jag får slutligen checken, går till bankomaten, matar in visakortet, trycker min pin-kod och konstaterar att adressuppgifterna stämmer. Jag återvänder till kassan, går förbi kön med hjälp av vaktens goda minne och meddelar detta. Och hon tar mitt kort ännu en gång, går in till sin chef, kommer tillbaka en stund senare och säger att de har mina nya adressuppgifter i sitt system, de kommer bara inte upp på hennes skärm. Det finns definitivt ingenting enkelt med att gå till banken.