Nationaldagsövande och vemodssång

En lördag när det mest har regnat och molnat sig, övar jag inför det svenska nationaldagsfirandet. Förutom att trion ska göra sitt tredje och sista framträdande i nuvarande konstellation, ska också jag sjunga på egen hand. Och vad är mer svenskt än Dan Anderssons bergslagska Jag väntar vid min mila medan timmarna lida, medan skogarna sjunga och skyarna gå? Körledaren, som i det här fallet spelar piano till, frågar: 

- Men, vad handlar den om?

- Den handlar om det svenska vemodet. Om en man som arbetar ute i skogen med att vakta en kolmila och väntar på och drömmer om sin käresta.

- Så det är inget som för texten framåt, det är inget som sker? Han väntar bara.

- Ja, han väntar bara.