Om det här med att fira

Jag var ganska nervös på eftermiddagen. För man kan ju aldrig så noga veta hur saker ska bli. Tänk om gästerna faktiskt inte tycker om dumplings, eller om de inte skulle gilla varandra! Ett par lämnade återbud i sista sekund, men det var egentligen det enda missödet. Förövrigt blev det en fantastiskt fin kväll, där åtminstone några fick möjligheten att upptäcka en ny restaurant och jag blev så ordentligt uppvaktad att jag känner mig mjuk i hjärtat fortfarande idag. Tårtan från Marie Antoinette var någon sorts chokladmoussetårta med hallon. Till det drack vi prosecco och åt makaroner som smakade pepparkaka och choklad. Men bäst minns jag den härliga känslan av att befinna sig i ett hjärtligt födelsedagssorl. Att delta i ett samtal som aldrig slutar. Och glädjen över att de var här och firade min dag, tillsammans med mig.

Och mannen fick sin pilotlicens godkänd i Malaysia igår. Efter ett drygt års segt byråkratiskt arbete, en del flygande med instruktör, en flygkaptens bypass-operation och några teoriprov blev det då äntligen klart. Och det kändes som att en del av firandet även fick bli hans. Han som hade satt ihop spellistan, med 68 låtar om Karolina.