Draken i Chinatown

Onsdagskvällen tillbringades på teater. Som en del av en teaterfestival spelades Going On The Way To Get Lost. Jag tror att titeln är den bästa sammanfattningen. Det var en japansk uppsättning med en snabb och underfundig text, men med ett skådespeleri som inte riktigt berörde. Om regin var osynkad eller spelstilen sådan med mening, eller om det mest var jag som var osynkad låter jag vara osagt. Going on the way to get lost gjorde vi allesammans; De på scenen. Och jag som publik.

Och torsdagen blev en dag av samtal. Först med den nya handledaren i Chinatown; hon som absolut är en god samtalspartner, men som tar lite väl lång tid på sig att begripa mig. Efter det med klienter som tampas med tillvaron. Och alldeles före läggdags med Sverige. Ett samtal om vad man egentligen är rädd för och hur svårt det är att inte agera på det.