Tiden som går

Den konstigaste av veckor börjar gå mot sitt slut. Det är för väl. Att tiden går. Jag vet att det finns de i min omgivning som inte uppskattar att jag utrycker mig så; att man i alla fall kan lita på att tiden går om nu allt annat inte blir som tänkt. Och brukar påpeka att jag en dag kommer att sluta säga så. När jag inte längre är bekväm med just detta, utan helst vill att allt ska stanna upp. Den första vanliga veckan 2013 blev inte så vanlig. Många akutsamtal på jobbet och jag har vaknat fyra på morgnarna efter att nyligen ha bytt tidszon. Värre att resa österut, säger jag. Värre att resa tillbaka, oavsett väderstreck, säger mannen. Och ett långsamt avklingande vemod.