Glömmer att de ängslades för färden...

Ett sent samtal påminde om en känd dikts mindre kända sista rad. Jag börjar veckan med en sorts jättekliv. För att liksom få fatt i vardagen igen när tillvaron varit full av semesterbesök och helgkänsla. Vardagsglädje med arbete, handledning, skrivande och körsång. Nu sätter jag fart. Med måndagspasteller och kaffe på väg.