Att bära och bli buren

Solnedgång över Kri, Papua

Vintern, som mer är en beskrivning av en tidsperiod än en faktisk årstid, har inneburit ett bärande. Tillsammans med tidigare kollegor formulerades för några år sedan två sanningar om psykologiskt arbete. Den ena sanningen handlar om att all reflektion förändrar. Varje gång någon reflekterar och samtalar om ett ämne kommer denna reflektion att skapa förändring. Ibland bara en milimeter. Men den milimetern av förändring leder i sin tur till en förändring i attityd och agerande som på sikt växer. Den andra sanningen handlar om att en del av det psykologiska arbetet består av att bära andras upplevelser, känslor och tankar för en tid. Det är sällan berättelsen i sig som är tung, utan känslorna som kommer med. De känslor som klienten/gruppen inte står ut med på egen hand. Och det är förstås en avvägning hur mycket man ska bära, men utan undantag ger bärandet resultat. För efter en tid går det att sätta ord på det svåra och klienten/gruppen kan ta tillbaka det hela i en långt mer begriplig form. Och plötsligt har det hänt. Två månader av osynligt slit gav resultat. Förändringsarbetet har börjat. Och jag, jag gläder mig.