Dear China

Den 13 juni 1999 reste jag från Kina och svor att aldrig återvända. Fyra veckor i Kina var de sista på en tolv veckor lång Grand Tour i Asien och just Kina bjöd på ständigt motstånd. Vi reste in i Tibet från Kathmandu, men blev, under den kinesiska polismaktens försorg, bokstavligen utkastade ur Lhasa en vecka tidigare än tänkt. Förutom det faktum att vi fick ta del av en ansenlig mängd vacker kultur och betydelsefull historia, minns jag mest evighetslånga diskussioner om att byta rum när en vattenläcka gjorde att det droppade från taket ner i sängen. Hur jag satt ensam på ett matställe och försökte få i mig en skål med dumplings i buljong som gång på gång sprätte iväg över golvet, medan resten av restaurangen fnissade högljutt åt mig. Jag minns bordsgrannarnas spottande på golvet under frukosten och svårigheterna att komma av nattåget vid rätt station, eftersom vi inte kunde någon kinesiska över huvudtaget. Och gruvstaden Datong, med den stora och sevärda Buddhan som är uthuggen ur berget, men som annars mest yrde av det koldamm som lade sig över varje tillräckligt horisontell yta. Staden som Gud hade glömt, sa vi då, och orkade inte ens skratta åt eländet. Jag kände mig ständigt bemött med misstänksamhet, vilket kanske var berättigat i kön till Maos Mausoleum. Promenaden förbi glassarkofagen gick så snabbt att jag knappt hann se något. Inga blommor hade jag med mig, heller, så vad gjorde jag egentligen där? Och huruvida det var orm vi åt, med tanke på hur många sorter som fanns inlagda, vet vi inte. Mycket tydde på det. Men vi hade ju beställd aubergine. Eller...? Jag lämnade Kina och sa Aldrig mer! Nie Wieder! Saker känns så mycket mer definitiva när man upprepar dem på tyska.

Men så dök det upp en möjlighet att se Shanghai. Och jag har sett fram emot det. Igår i taxin från flygplatsen kom det dock tillbaka till mig; hur hårt Kina var och hur svårt allting blev då. I morse gav jag mig ut på stan med en stilla tanke inom mig; Dear China, please be kind to me... Och så blev det! Shanghai har visat sig från sitt bästa; soligt, vackert, hjälpsamt och helt utan misstänksamhet.