Hongkong

Hongkong, hamnen som doftar, vilar förnöjt mellan havet och bergen. Rör sig inte nämnvärt när solen går upp och morgonljuset möter gatornas dis. Hongkong låter dagen hända. Och vilar tryggt på sin historia, sin kameleontlika färdighet att vara ett Europa för Asien och ett Asien för Europa. Låter oss alla vara dem vi vill vara, medan vi släntrar mot arbete, vila eller umgänge. Hongkong är modernt och uråldrigt, friskt och inpyrt. Det finns inget nytt i det. Absolut inte. Det är bara så genuint att jag aldrig skulle få för mig att ifrågasätta hennes trovärdighet.