Finnas till och höra samman

Det var den där sommaren när allt kändes magiskt. De solvarma dagarna, ljumma kvällarna och trolska nätterna. När säden var gyllengul och björkarna hostade av törst. Och den bästa svalkan fanns i havet; det östra och det västra. Däremellan i insjöar. Den där sommaren när kräftorna åts särskilt röda och jag gick med barfotafötter i fuktigt gräs. När blåmärket på armen kom från pilbågsskytte och både knän och fötter fick skrubbsår av klippbad, rosentaggar och mygg. De tusen samtalens sommar och den ljusa himlen bakom träden. Med välkomnande och gästfria människor som öppnade dörren, upplät sängplats och lånade ut en cykel. Med sommarstugor, bryggbad och frukostar. När glittret i hjärtat inte kunde mäta sig med något annat, medan landsvägarna gick torra genom vidsträckta landskap. Det var den där magiska sommaren. Med en obeskrivlig glädje över att få finnas till och höra samman.