Där bråttom inte finns
Tongatapu är ett av de absolut mest stillsamma ställen jag någonsin varit på. Här är befolkningen mycket religiös och söndagarna vilodag utan undantag. Till och med frukosten levereras upp till rummet kvällen före, eftersom ingen arbetar. Så en söndag på Tongatapu kan bli en väldigt, väldigt lång dag om man inte deltar i någon av metodistkyrkornas psalmsångsinriktade gudstjänster, har en mycket bra bok att läsa eller hyr en bil.
Vi kastade in badkläderna och kamerorna i bakluckan på hyrbilen och drog. Längs gropiga skogsvägar och fläckvis asfalterade. Stannade till, fotograferade och andades luften som var frisk och torr. Vi åt lunch på öns enda söndagsöppna restaurang. I en trädgård där drickan var kall och maten dröjde en timme. Men det gjorde liksom inget. Är man på roadtrip kan man inte ha bråttom. Särskilt inte på Tongatapu. Och i det inhemska språket är jag säker på att just ordet bråttom inte ens finns.
Vi kastade in badkläderna och kamerorna i bakluckan på hyrbilen och drog. Längs gropiga skogsvägar och fläckvis asfalterade. Stannade till, fotograferade och andades luften som var frisk och torr. Vi åt lunch på öns enda söndagsöppna restaurang. I en trädgård där drickan var kall och maten dröjde en timme. Men det gjorde liksom inget. Är man på roadtrip kan man inte ha bråttom. Särskilt inte på Tongatapu. Och i det inhemska språket är jag säker på att just ordet bråttom inte ens finns.
Kommentarer
Skicka en kommentar