De tidiga morgnarnas tid

Stockholm har varit de tidiga morgnarnas och de sena kvällarnas tid. Vintermörkret som omfamnar varje tanke i den kyliga morgonen och som gör stearinljusen nödvändiga och kräver stora koppar te. Tillbaka i Singapore är det fortfarande de tidiga morgnarnas tid. Och de sena kvällarnas. Det är så det blir när jag reser mellan tidszonerna. Jag gläds åt morgontimmarna, medan himlen är mörk och världen fortfarande sover. Och när ingen jul påminner om det ljus som lyser i mörkret, blir det ett eget ansvar att hålla ljuset tänt. Att efter ett par veckors vila i värme och kyla bland fiskar och familj, åter skrida till verket genom att träda in i vardagen, gå till jobbet och möta människor. Hur mörkt det än tycks vara och vart vi än befinner oss, får vi hjälpas åt. Genom att hålla det där ljuset tänt. Julen är slut, det är vardag och det är precis som det ska.

"När änglarnas sång har tystnat, när himlens lysande stjärna har försvunnit, när de vise männen har återvänt hem, när herdarna har sökt upp sina får igen börjar julens arbete: att finna de förlorade, att hela de nedbrutna, att mätta de hungriga befria de fångna, att åter bygga upp världens nationer, att förverkliga freden bland människor, att ingjuta lovsången i människors hjärtan."