När våren kom med musöron, pioner och en känsla av evighet

Hur kan en helg blir så vårig i landet där ingen vår finns? Vis av att ha haft en hibiskus i många år, brukar vissa växter behöva klippas ner när de inte är glada. Jag fick också lära mig att detta bör göras på våren. Vårt balkongträd har tagit sig igenom flera omgångar vissnad och nu klippte jag ner det, vilket verkade falla trädet i smaken. För nu har den fått gröna musöron. Jag bestämde mig också för att världens minsta balkong skulle bli så lik en Baliträdgård som det bara går. Och eftersom vi fick med oss en gyllene elefant från förra resan och jag sprang på en tjusig matta, som visserligen snarare tar en till Marrakesh än Bali, var det inte så knivigt. Där kan man kliva ut, stå med bara fötter på mattan, vifta på tårna och insupa ron. Sedan gick vi på middag med pioner i bukett, hos några som hade fantastiska terasser mot solnedgången. Det är nästan som vår, sa vi, stolta över vår Baliträdgård på knappa två kvadrat. Och igår, vilket inte finns på bild, sjöng kören in våren. Det var fint. Med vemod, vitsippsbackar och en fläkt av hemlängtan.