"Far och mor i grinden, när jag kom och tog farväl..."
Det gick plötsligt att lämna jordar som inte grodde, stenåkrar, svält och sjukdom för ett liv någon annanstans. Karl-Oskar och Kristina, och alla som av nöd valde att leva sina liv på en plats där de trodde att det kunde bli bättre, eller åtminstone mindre dåligt. De gjorde det då och vi gör det nu.
För hur känns det egentligen att lämna det som är bekant och hur bär man sig åt för att skapa ett nytt hemma? Genom att ta avstamp i Vilhelm Mobergs utvandrarepos, ljudklipp från radioteatern, sånger ur Kristina från Duvemåla och med reflektioner knutna till en mer eller mindre vald tillvaro på en ny plats idag, gjorde vi i söndags en musikgudstjänst i Norska Sjømannskirken och Svenska kyrkan i Singapore. Om att fatta ett stort beslut, om den långa resan, om hemlängtan och om att förlikas med sitt nya hemma. Det kändes angeläget och det blev väldigt fint. Som det ofta är när engagerade människor vill göra viktiga saker tillsammans.
asd
SvaraRadera