Som en slända som inte får störas - sommaren 2020

 

Den kan gå till historien som den längsta sommaren någonsin. Barndomsaktigt evighetslång. Som det blir när planer ställs in och behöver omformas och när det som står till buds inte är något sämre, utan snarare det allra bästa man kan få. Himlen, sjöarna, skogarna, havsvikarna och ängarna vecklade ut sig och det har emellanåt känts omöjligt att lämna dem och gå in. Lika oemotståndliga som stadssiluetten i natten, kvällsbadet i stenstaden och nyupptäckta pärlor i hemmakvarteren. Trots att vi inte skulle umgås så mycket, fann vi sätt att träffas. Trots att pandemin härjade över världen, fanns en vila i att det, åtminstone här, vände. 

”Solskenet sjöng med en syrsas röst

så hög att det knappt kunde höras.

Sommaren kom och slog ned på ditt bröst

som en slända som inte får störas.

Orörd av våg och fågelflock

tecknade viken i gläntan

sitt blanka, smalnande flygellock

som speglade tyst förväntan.

Genom en silduk av klorofyll

sipprade timmarna stilla,

tills dagen tröt och dess sista idyll

sakta började drilla.

En dag, en sommar, ett ögonblick

försvann genom gläntan mot stranden.

Jag grep i flykten dess slöja och fick

en månsten av ljus i handen.

 Karl Ragnar Gierow - Stiltje