Sådan fröjd ej världen känt...

Första advent är kyrkoårets höjdpunkt och kanske även julens. Jag var på gudstjänst i Svenska kyrkan i Singapore och även om predikan var aningen babblig och prästen pratade om att man hade förutspått Jesus ankomst redan för 500 år sedan, var det fint att sjunga Hosianna och Bereden väg. Ett blixtrande monsunregn gjorde sitt till stämningen och på kvällen kokade vi egen glögg och tände det första ljuset. Första advent påminner om att allting fortfarande ligger framför oss. Som ett långt pärlband av ljusglimtar breder advents- och jultiden ut sig och avslutas inte förrän O helga natt har tystnat och knäcken tagit slut. 


Och medan ni pysslar, glöggar, stressar eller vilar, tycker jag att ni ska lyssna på den här... "Sådan fröjd ej världen känt. Fröjda dig, det är advent!"

Kommentarer

  1. Det är nog modernare advetnsfirande i Sverige. Prästen i Markuskyrkan pratade om Tele 2:s reklam, där en av de tre vise männen ger Jesusbarnet en Xperia.
    Men jag satt mest och tittade på den stora granen, bakom vilken ängeln Gabriel en gång i ett julspel stod gömd på en hög stege för att kunna bebåda Maria, som spelades av en ung Margerethe Berg. Min pappa tyckte att just det där med Gabriel var ofantligt kul.
    Igår kväll överraskade jag mig själv med att sitta uppe till kl ett och se "Love Actually" som jag faktiskt bara sett en gång tidigare. Där hade dom en hummer med i sitt Nativity Play. Nu gled mina tankar snabbt över till ett annat julspel, nämligen det i "En bön för Owen Meany", där ett julspel i barndomen får en ödesmättad betydelse för händelser i samband med Vietnamkriget många år senare. Om du har hemmafrutid kvar: läs "En bön för Owen Meany"!
    Kram /moster

    SvaraRadera
  2. Tror att jag dessutom var klädd som en nunna vilket ett barn kommenterade. Jag minns fortfarande mina verser.
    Det fanns en barn/ungdomsbok som hette Jag vill också vara Maria och handlade om ett julspel i en engelsk kyrka. Den gav lite nya aspekter på julspel.
    God advent!

    SvaraRadera
  3. Ja, än finns tid att läsa. Det beror på att Ministry of Manpower behöver omfattande detaljfakta för att fatta sina beslut. Men vem har bråttom, egentligen? Det finns böcker att läsa och julkort att skriva, till ofantliga mängder julmusik, eller en och annan julfilm. Och om jag inte missminner mig, fanns det både en first och en second lobster i Love Actuallys julspel. Att min mamma har spelat Maria och därmed slapp klättra på en stege, har jag aldrig hört. Själv var jag både herde och ängel innan jag la glorian på hyllan. Detta finns nogsamt dokumenterat på kassettband, ej kastade och väl nedpackade i ett Shurgardförråd några stenkast från Markuskyrkan.

    SvaraRadera
  4. Jag har varken spelat hummer eller Maria i något julspel men blev ordentligt döpt i Markuskyrkan. Kanske var jag en herde eller en kamel när jag högt och tydligt ropade "Det är så toligt att gå i töntatolan"
    Stjärnorna lyser i arbetsrummet men årets glögg vill inte riktigt jäsa klart så jag fick nöja mig med fjolårets och de gamla köpta från tidigare år.
    Imorgon bär det av mot Fina Landet i öst igen, lite närmare dig. Du finns i mina tankar dystra mi...

    SvaraRadera
  5. Systra mi ska det ju va... Ha ha

    SvaraRadera
  6. Tänk att Markuskyrkan har spelat en sådan betydelsefull roll. Där gifte sig mina föräldrar 1970. Vilket datum har jag ingen aning om, för deras ringar är numer en del av min egen vigselring. I Markuskyrkan begravdes min farmor 31 år senare och där döptes mannens gudson 2008. Och i somras var jag tillbaka tillsammans med min moster. Vi firade andakt i värmen med psalmer som Ylva Eggehorn inte hade skrivit, för att sedan lyssna på hennes fina föredrag om bibliska kvinnor.

    Dystra systra mi. det var en väldigt rolig felskrivning. Det finns de som skulle kalla den freudiansk...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Instagram @starfishdesign