En sång för Georgie

Torsdagarnas badmintonspelande på Tanjong Pagar Community Club börjar ge resultat. Fler bollar går över nätet och fler poäng tas. Det största bidraget står Georgie för. Det är han som är ansvarig för verksamheten på torsdagarna. Inte så att han leder någon gemensam uppvärmning eller särskilda övningar. Han prickar av namnen, har med bollar och ser till att alla får vara med. Han är den typiskt perfekte fritids- eller idrottsledaren; pedagogisk, tålmodig och uppmuntrande och aldrig är jag så bra på badminton som när jag är på lag med honom. Han säger: "Karolina, stay in front, I cover the rest". Första gångerna var det precis så. Jag fjuttade lite vid nät och han tog resten. Nu har han blivit en smula hårdare och är envist noggrann med min placering på banan och säger: "Karolina, look at the ball, not at me!" Och när han hade sagt det för tredje gången under samma match, skämdes jag en smula. "Jag är psykolog", ville jag säga. "Jag måste titta på spelarna, för att förstå bollens väg." Om jag hade sagt det, hade han bara skrattat.  När man missar, skrattar han och likaså när man glömmer. Han hyser en ganska stor tilltro till min förmåga när han ropar "short" eller "down", precis när jag ska slå. Som om jag kunde styra det...

Förra veckan var jag sjuk. Men ryktena säger att det hade kommit en person till hallen och börjat bråka med Georgie. Georgie hade sprungit runt halva hallen och gömt sig bakom den största spelaren, vilket är en mig mycket närstående person, som till slut hade gått emellan slagskämparna. Vad ska man säga? Här är en sång för Georgie!