Mitt livs i särklass längsta dag

Måndagen den 6 februari vaknar jag på Seglet i Singapore. Modern med make ska resa hemåt samma dag och vi äter frukost tillsammans. Under deras besök har jag blivit bortskämd med att min mamma har gått upp och gjort allehanda frukostmat innehållande singaporeanska ägg och en stor kanna te varje morgon. Medan förmiddagen blir lunchtid, gör de några ärenden på stan och jag packar det sista inför min egen avresa. Mannen kommer från jobbet och vi säger hejdå till föräldrar och svärdito och åker mot flygplatsen. Boardar planet mot San Francisco och tar bara en kort paus i Hong Kong, vilket jag måhända fördjupar mig i senare, eftersom jag tycks ha en oplockad gås med just Kina. När klockan är lika mycket i San Francisco, som den var när vi lämnade Singapore, landar vi. Tidsskillnaden är 16 timmar, men om man inte tänker så väldigt mycket på vilken dag det är, kan man låtsas att skillnaden bara är åtta timmar, fast åt andra hållet. Ja, ni fattar. Förvirringen är total och jetlagen likaså. Att räkna tid blir som att räkna valutor, särskilt på den tiden Italien fortfarande använde lire."Det är busenkelt; bara dela med fyra och ta bort tre nollor. Eller var det två?" Mina wordfeudmotståndare i Sverige ligger 9 timmar före. De i Singapore ligger 8 timmar efter, fast en dag före... När jag gick och la mig igår, hade den 6 februari pågått i 40 timmar och jag tänker att nästa gång ska jag välja en dag som jag verkligen önskar blir jättelång. Kanske min födelsedag. Eller julafton. Eller något. Och nu är klockan fem på morgonen och det är lika bra att sätta igång. Det finns en hel värld att utforska!