Om att försöka ta en omväg

SFMOMAs trapphus

Idag skiner solen över San Francisco och om jag bara hade varit tillräckligt angelägen om att få med den stiliga röda bron på bild, med den klarblå himlen i bakgrunden, hade jag promenerat tillbaka dit. Det gjorde jag inte. Jag lyckades inte heller ta en tillräckligt stor omväg runt de ruffigaste av ruffiga kvarter och sprang på ett stort gäng påtända killar som utagerande och buffligt tog upp hela trottoaren och som jag till slut valde att runda genom att promenera mitt i gatan. Jag hann faktiskt bli riktigt rädd. Och sedan blev jag riktigt arg för att man ska behöva bli riktigt rädd. Och då ville jag gå tillbaka och skrika -"Skit på er! Det är min gata också!" Men det gjorde jag inte och tur var förmodligen det. Väl ute ur dessa kvarter sänkte jag promenadtakten och har närmast flanerat runt i solsken och hög, klar luft.  Och hittat små caféer och konstnärskvarter. Sedan gick jag på San Francisco Museum of Modern Art.