Att hitta hem

Min dag började med ett samtal på en psykologmottagning. Jag skulle vilja kalla det förutsättningslöst, men mannen hävdar att det inte finns några förutsättningslösa samtal och i det här fallet har han förmodligen rätt. Eftersom jag hade bestämt mig för att ligga lite lågt med min tidigare singaporeanska arbetslivserfarenhet, hade jag också funderat väldigt mycket på allt det jag inte skulle säga. Åtminstone inte genast. Det slutar med att jag tre minuter in i samtalet hasplar ur mig hela historien om hur jag sa upp mig innan jag började. Och hur hon sedan berättar att den här mottagningen har startats av ett antal psykologer och psykoterapeuter som har brutit sig ur den ohållbara arbetssituationen på det ställe jag undkom med blotta förskräckelsen. Resten av samtalet går ut på att hon beskriver arbetsplatsen i termer av skillnader mot den tidigare. Och någonstans möts vi väl i detta samförstånd över en gemensam fiende. 

Och tänk att den flygräddaste av mina fina vänner sätter sig på ett plan med man, tre barn och barnens morfar för att åka hit. Tänk att min guddotter, som är sju år och osannolikt bra på wordfeud, får komma till Singapore och hälsa på! Och att hon har hela sin familj med sig och dessutom en enorm plastlåda med mitt favoritgodis. Vilken fredag, va? Då lyssnar vi på Jason Mraz!