Om att åka hem

Idag passerade jag den gata i Chinatown där jag och mannen åt vår första singaporeanska måltid någonsin. Sommaren 2006 landade vi i Singapore sent på kvällen och bodde på ett litet hotel i Chinatown. På gatorna därikring pågick en matfestival och vi åt en sen middag; trötta, glada och förväntansfulla inför vår allra första semester i Sydostasien. Idag när jag gick på samma gata och lyfte blicken, såg jag vårt eget hus sticka upp en bit bort ovan hustaken. Och inte hade vi kunnat gissa då, när vi satt där i myllret i Chinatown, att vi skulle bo här idag. Att jag skulle sjunga stämsång med en liten norsk-svensk trio i sjömanskyrkan, få både ett och två jobb och faktiskt trivas med att bo i Asien. 

Imorgon åker vi till Sverige. Vi kallar nog ofta Sverige hem, men likväl säger vi hem när vi återvänder hit. Och hem har väl i det här fallet lite olika betydelse. Sverige är, och kommer alltid att vara, vårt hemland och ursprung. Det är där våra familjer finns och vår historia. Men i Singapore har vi vårt hem. Det är här vi bor och lever just nu och ingår i sammanhang som känns betydelsefulla. Så, imorgon åker vi hem och efter påsk återvänder vi hem. Och det känns inte som en motsättning.