Treenigpedia

Jag ägnade hösten åt att säga nej till en rad olika aktiviteter. Med en historia av föreningsliv och fackengagemang var det skönt med en paus från att aldrig bara delta. Det räckte med att jag visade mig på en träff med organisationen SWEA, för att jag skulle bli tillfrågad om både medlemsansvar och välgörenhetskommitté. Jag tackade nej, vänligt och bestämt. Likaså till att baka pepparkakor på IKEA, gå luciatåg och klä en svensk julgran i botaniska trädgården. Istället lärde jag känna några nya vänner, spelade badminton på Tanjong Pagar Community Club och brevväxlade med Ministry of Manpower för att bevisa min trovärdighet som psykolog. Men när jobbet kastades i soporna och det blev en lucka mellan raden av besökare, uppstod ändå en längtan efter sammanhang. En längtan efter något som återkommer och kanske efter att någon skulle sakna mig om jag var sjuk. Jag gjorde därmed ett sammanhangsryck och har börjat sjunga i kören i den svensk-norska församlingen. Det är otroligt roligt och imorgon är det dessutom dags för lite solosång vid söndagsgudstjänsten.

Jag fick välja sångerna själv. På temat den helige ande. Jag skulle säga att den helige ande är den svåraste delen att omfatta i hela treenigheten. Fast det borde kanske vara den enklaste. Mamma sov och kunde inte konsulteras. Inte heller resten av teologiskt kunniga. Jag gjorde därför som man gör i mitt hushåll; googlar...  Och valde två fina sånger.