April, april!

Det är den första april och vi har ägnat morgonen åt att ifrågasätta varenda artikel i tidningen runt svärföräldrarnas frukostbord. Här äter vi hembakt bröd med flera pålägg, äter lika hemkokt sylt och blir väl omhändertagna. Mars sista dag ägnades åt att bevittna pappas giftemål med efterföljande lunch och bröllopsfest. Jag och storebror enades om att sitta tillsammans längst fram, vilket förmodligen var själva anledningen till att en äldre herre senare på kvällen frågade om vi var gifta med varandra. Vi fördjupade oss inte i den diskussionen, även om inget blev enklare av att jag och storebrors fru heter samma sak. Till festen kom också min barndoms hjältar; de som alltid har varit med vid födelsedagar, konfirmation och studentexamen. De som var en del av uppväxten i en gul prästgård och som kände mig långt innan jag skippade min skoltids smeknamn. Och när dessa personer vant intar sina gamla roller och rutinerat bidrar till festen, möts vi över en halvt uppäten bröllopstårta, tittar på varandra och konstaterar att tio år senare har inte särskilt mycket förändrats, trots allt.

På bordet har tulpanerna slagit ut och det känns som vår när solen bryter igenom molnen och snön sakta smälter bort.