Hari Raya Puasa, viskleken och en soffa

Hari Raya Puasa är över. Festen som avslutar ramadan och markerar en viktig dag för muslimer runtom i världen. I måndags var alla lediga och någon form av dagvillhet har smugit sig in. Till helgen hade vi tänkt att skriva på kontraktet för lägenheten. Det går ut i oktober och behöver förlängas. Värden hade lovat oss samma hyra fortsättningsvis och på det stora hela tyckte vi att det var skönt att inte behöva flytta. Vi har det fint här. Men, så kom en soffa emellan oss och hyreskontraktet...

I Singapore pratar man inte direkt med sin hyresvärd. Precis som jag beskrev här, pratar man med sin lägenhetsagent, som pratar med värdens dito och som i sin tur pratar med värden. Sedan kommer informationen förhoppningsvis tillbaka till oss samma väg, fast i motsatt riktning. Lite som viskleken, kan man säga. Och förmodligen med precis samma resultat. Vi hyr lägenheten möblerad och redan när vi flyttade in var soffan sprucken. Därför undrade vi nu om det var möjligt att byta ut soffan. Och om värden inte ville stå för kostnaden, kunde vi tänka oss att själva göra det. I det brev som författades till värden uppmanades vi också att skriva ner reparationer och annat arbete som vi har uträttat i lägenheten. Och svaret vi fick var att värden absolut inte tänker köpa någon ny soffa och dessutom höjer hyran rejält. Han har nämligen en annan hyresgäst som erbjuder mer, vilket vi tycker är lite konstigt när ingen har varit och sett lägenheten. Med 300 lediga lägenheter i fastigheten, kan man säga att marknaden inte är på värdens sida. Och därför borde han ju snarast ge lägenheten till dem som har tänkt sig att betala mer. Om det nu fanns några sådana...? Vår svagaste punkt är att vi gärna bor kvar, men inte till vilket pris som helst. Värdens svagaste punkt är tanken på de pengar han skulle kunna tjäna om han bara fick till en bättre deal. Han är dumsnål och vi hemkära. Att vi sedan är de bästa hyresgäster som man kan tänka sig, det verkar han ännu inte ha begripit.