This too shall pass

I början av sommaren skrev jag om avslutningar, övergångar och vemod. Och om att tomhetskänslan alltid går över till slut. This too shall pass, kommenterade min moster och jag hade aldrig hört uttrycket förut. Några dagar senare pratar jag med en kollega om just detta. Att när man efter avslutat samtal sitter med klientens känslor i knät och undrar varför man valde denna profession, påminna sig om att det är övergående. Det är tungt en stund och det har rent terapeutiskt en funktion. Men sedan drar det förbi. This too shall pass. Och vi enas om att det vore bra att påminna sig om lite oftare. Bara en vecka senare lyssnar jag till en berättelse på radio om en egyptisk farao som får ett barn och därför ber sina lärda att gå ut i världen och samla ihop all kunskap som finns för att hans barn ska få en god utbildning. De lärda kommer tillbaka med så mycket kunskap och information att den omöjligen går att omfatta, varför faraon ber dem vända åter ut i världen för att sammanfatta kunskaperna. De kommer tillbaka och möts återigen av samma uppmaning. När de sedan står inför farao igen, har världens kunskap sammanfattats i en enda mening; This too shall pass. När jag läser vidare om uttrycket är historierna många. Någon skriver att kung Solomon skapar uttrycket som en sanning i både goda och dåliga tider. Och en annan berättar om en kung i det fjärran östern som ber sina lärda om en ring som gör honom glad när han är ledsen och ledsen när han är glad. För mig blir det en viktig påminnelse i ett yrke som innefattar en hel del bärande av andra människors berättelser. Jag kanske också ska göra mig en ring...