Att komma hem

Stockholm är behagligt tyst. Kråkorna kraxar i morgonljuset och det är både höstfriskt och sensommargrönt ute. Jag blev välkomnad med champagne och kardemummabullar från Vurma. Och kramad av två efterlängtade brorsöner. Jag får sova i deras rum. Det är väldigt mysigt, så länge man inte trampar barfota på legobitar. Eller lyckas sätta foten i hela legolådan, som påpassligt nog finns under sängen. Den äldste av de två sover i samma våningssäng som jag. Då kan vi viska tills vi somnar; en fredagstrött sjuåring och hans reströtta faster. Att komma till storebrors familj känns väldigt mycket som att komma hem. Men nu är det lördag. Och vi ska på kalas.