Där allt ryms

Jag häpnar över variationen i denna stad. Det är ruffigt och lyxigt, nytt och gammalt, modernt och förlegat samt både varmt och kallt. Här existerar allting samtidigt och jag som är van vid Singapores ordning, upplever detta som både befriande och en smula kaotiskt. Jag äter lunch vid ett fönsterbord på en taqueria. In genom dörren räcks en hand emot mig. En man som tigger pengar till mat, har sträckt in hela armen genom dörren och jag får nog säga att det känns både överraskande och påträngande att ha någon annans hand i min mat. San Franciscos behövande är många. Och mitt i staden med sin alldeles egen särprägel och atmosfär, tar folk kontakt i större utsträckning än någon annanstans. Jag är van vid att främmande människor pratar med mig, var jag än befinner mig. Kanske särskilt de som är psykotiska eller påverkade. I Singapore är det dock mer ovanligt. Skillnaden mellan dessa världsstäder är enorm. Kanske för att det i Singapore förmodligen är förbjudet att vara både galen och behövande, medan San Franciscos alla invånare på ett helt annat sätt gör sig synliga. Här söker man kontakt, pratar eller ber om något. Särskilt de behövande. Det konstiga är att alla dessa människor får mig att känna mig en smula ensam. Kanske för att jag för en stund bär deras utsatthet. Blir ett vittne.