Weltschmerz

Kanske är hanterandet av den moderna världssmärtan genom att avgränsa sin uppgift i världen, ett gott försök att inte bli galen. Om jag inte kan rädda en svältande kontinent, kan jag i alla fall se till att jag befinner mig i sammanhang där jag fungerar optimalt. Där min förmåga kommer till användning utan att jag helt utarmas eller dräneras. Igår sa jag till en person att denne inte fick gråta över svälten i Afrika. Varför jag nu sa det...? Kanske för att försvara mitt eget regelsystem för den medmänsklighet jag kan erbjuda. Jag är en människa med dåliga filter och jag kompenserar det med regler. Det fungerar ganska bra. Tills det som verkar självklart i tanke och hjärta blir omöjligt i realiteten. När den inre längtan inte går att tillfredsställa och en tydlig förnimmelse om tillvarons storhet landar i den yttre verklighetens futtighet. Det är själva ursprungsinnebörden av weltschmerz. Där fungerar inget regelsystem. Där står jag mig slätt.