Gemenskap och utanförskap

Bild: Jan Stenmark

Fastetiden närmar sig. Förra året sockerfastade jag. Det var inte så svårt. Nu är tiden kommen för fastan från sociala medier. Det är en utmaning, men också en lättnad. Jag tycker allra mest att facebook är bra; kul, medryckande, stöttande och informativt. Men facebook innehåller även annat; som den där känslan av att folk gick på en fest dit jag inte var bjuden. Eller att de sågs och åt middag, men ingen frågade om jag ville följa med. Facebook är gemenskap och utanförskap. Och det värsta är väl när den enes gemenskap blir den andres utanförskap. Vilket jag också är med och bidrar till... 

Och om jag nu ändå fastar från facebook, får bloggen och instagram följa med. Där är inte vinsten lika tydlig, eftersom jag tycker att jag får ut extremt mycket av bägge. Men det finns en viktig vinst. Och det är att det passiva umgänget på internet nu får ta en paus till förmån för ett mer riktat, som kräver lite mod och initiativ. Så, till alla er som vill prata en stund, fundera över viktigt och oviktigt eller undrar hur jag har det; ni är varmt välkomna att ringa. Eller skicka ett mail. Vi kanske kan ta en kaffe någon eftermiddag, utan att jag instagrammar latte-arten? Och träffas oincheckat...