Som om ingen morgondag fanns

I skuggan av Golden gate-bron, på andra sidan bukten, ligger Sausalito. Det påminner på håll om ett kalifornskt Positano, där husen är byggda längs bergssidan ner mot havet. Båtfärden tar 20 minuter från Embarcadero och det är förtjusande att åka båt mellan de stora broarna, passera Alcatraz lite nonchalant och sedan stiga iland i det puttriga och lugna Sausalito. Man gör inte så mycket där, bortsett från att promenera, äta en glass i solen och läsa sin bok på ett utecafé. Boken heter Staring at the sun - overcoming the terror of death och handlar hur rädslan för döden skapar destruktiva livsmönster och hur man kan arbeta terapeutiskt med den typen av existentiella frågor. Det passade fint att sitta längs vattnet i Sausalito, där solen sken som om ingen morgondag fanns, och läsa om detta svåra. Det som har med vår nedärvda, inbyggda strävan efter överlevnad att göra. Och därmed vår innersta skräck, att inte längre finnas till. En torsdag i Sausalito.