Om att inte vara marathonmaterial

Jag har lämnat Kalifornien för den här gången. Tänker att januari blev en väl hektisk start på året. Men skulle heller inte vilja vara utan det. "Livet är ett marathon och inte ett sprinterlopp", sa en vän och kollega till mig ganska ofta när vi jobbade ihop. Hon menade på att man behöver hitta ett tempo som gör att man orkar på sikt. Jag tänker att hon har rätt, men att det ju kan hända att jag faktiskt inte är marathonmaterial. 

Jag brukar känna vemod efter varje avslutad sak, men har inte riktigt hunnit med det. En längre tids vemod inleds härmed. Om man nu kan bestämma sånt. Det är hursomhelst okej. Vemod är också bra.