Allvar och fransighet
Långfredagens allvar och papegojtulpanernas fransighet. Vackert och skört på samma gång. Skärtorsdagens särskilda och fina mässa innehöll en betraktelse om att allt det bästa inte hänt än. En Håkan Hellströmsk tanke, med största relevans för påsken. Och livet. Det känns bra att tänka på en dag när vi här hemma pratar om framtiden, om vad som ska hända sedan och tillvaron skälver till av rädsla och möjligheter. Gatorna är nyregnade, drakflygarna bemästrar vindarna ute vid havet och finanskvarteren vilar. Vi tittar på Life of Brian, äter hemkokt kola och skrattar åt det som är tidlöst och på pricken. Det kan mycket väl vara så; att allt det bästa inte hänt än.
Det får vi väl ändå hoppas! Att det bästa inte har hänt än? Annars har vi ju inget at se fram emot längre? Hoppas, och ser alltid fram emot att det bästa är kvar ;) Som tex nästa konsert? Eller nästa vecka? Eller nästa sommar? <3
SvaraRaderaJa, det låter bra!!
Radera