Bland sidenstjärnor och origamitranor

"Det är skinnömsartider", sa en kompis häromdagen, "som att man måste dö en smula för att få plats med allt extraordinärt". Jag håller med. Fastan har varit en tid av prövning, av att stå med hjärtat i handen och ingenstans att gömma sig. Men också en insikt om all den omsorg människor känner, som gör tillvaron full av kärlek och världen till en fin plats där vi har varandra. Fastan är över och prövningen likaså. Det har blivit påsk. Vi vet hur det slutar, men det gör det inte mindre betydelsefullt. Snarare extraordinärt. Det har blivit påsk. Bland sidenstjärnor, origamitranor och den fina känslan av omsorg om varandra..