Inga sorger än, i våra sinnen bo

Vi gör vad vi kan här vid ekvatorn och firar Valborgsmässoafton och den vår som inte kommer eller som kanske aldrig försvann. Ingenting har egentligen förändrats, eftersom dagen fortfarande är tolv timmar lång och träden lika gröna som för en månad sedan. Jag skulle ändå vilja säga att det känns inuti; att vintern rasar och vårvindarna är friska. Och det ger ett själsligt lugn att elda, trots att ingen har frusit sedan sitt senaste biobesök. Vi gör vad vi kan här vi ekvatorn, och lever med en inre vårlängtan och en yttre oföränderlighet som gör det underbart att få sjunga i en liten trio, lyssna på ett sprittande vårtal och gå hem med sot på kinden.