Det kan vara så att det aldrig har skett

Vi valde att känna oss unga för en helg. Packade bara en liten ryggsäck var. Med vandringskläder, regnjackor och fleece. Att mannen sedan lyckades trolla upp ett stativ ur sin pytteryggsäck är fortfarande ett mysterium. 

Vi köade oss genom obegripligheten i ett främmande biljettsystem, åkte tåg upp i bergen och åtminstone jag kände mig sådär fri och äventyrlig som jag oftast bara ser på film. Pratade om den där gången för mer än 15 år sedan, när jag åkte tåg mellan Chennai och Cochin och hur på riktigt modigt det var att vara 20 år och resa runt i Indien. 

Och sedan satt vi där, utanför tältet, och kunde inte få nog av utsikten. 

Vandrade längs sluttningarna och genom hektar av tebuskar, vaknade till kylan vid soluppgången och såg dimman lätta från dalgångarna efter de stora regnovädren. 

Månen var full och Sri Lanka en dröm. 

Det hade kunnat vara igår. Det kan vara så att det aldrig har skett. 

En dröm.