En kryddträdgård i himlen

Vi fick aldrig riktigt till den förra balkongen. Delvis för att den hamnade i skymundan på grund av sin placering. Delvis för att det var så mycket gardiner i vägen. Gardiner som vi aldrig kom på att man bara kunde ta ner. Jag tyckte att den lägenheten var ljus med vita väggar och vita golv. Men då hade jag ju inte varit här. Här, där vi ser balkongen, varför videbuskar och gamla krukor inte bara glöms till sin egen förruttnelse. Nu har vi en buske som ibland blommar i cerise. Och en kryddträdgård. Myntan och basilikan är beredda att ta över världen om de bara får tillräckligt med vatten. Örterna har varit tappra under bortresta veckor och en och annan har vi fått byta ut. Men nu har mannen sett till att det finns självvattnande krukor. Och vi har kanske stadens högst belägna kryddträdgård. Jag är förstås inte alldeles säker, men jag är helt klart beredd att ta upp kampen.