Allt medan en blomma slår ut

Jag fick en present från Hongkong. En väl förseglad glasburk, med fem torkade blommor som kanske är det mildaste, mjukaste och vackraste jasminte som någonsin druckits. En skatt. Och en aning Marie Antoinetteskt.  Och medan jag dricker jasminte och skriver tenta och funderar över allt det där besvärliga och besynnerliga jag alltid funderar över, påminns jag om en inte helt bra diskussion i veckan där jag uppmanade en person att umgås mindre med människor och hänga mera på instagram. Det var väl inte helt klokt. Men jag menar det kanske ändå, eftersom jag tänker att vi ibland måste finna det där stråket av övertygelse inom oss själva oavsett hur många som tycker annorlunda. Och att bilderna, diktandet och kreativiteten gör det lättare att nå till den där upplevelsen av att allting är begripligt och sammanhängande. Som en sorts ständigt pågående underström i tillvaron. Allt medan en blomma slår ut i tekoppen.