Hopptornet - om tvekan, mod och självbevarelsedrift

Det här är min storebror i början 80-talet. Jag skulle tro att han befinner sig i ett av hopptornen ett stenkast från Karlsnäs, vid Kalmarsund, och det oerhört gamla fina hus vår farmor hade där tillsammans med ett av sina syskon.  Det hoppades mycket från hopptorn i min barndom och jag inser att själva hopptornsglädjen har avtagit något under åren. Inte konceptet, såklart. Inget gör mig så glad som gamla hopptorn i trä, men perspektivet ändras när jag har klättrat upp och tittar ner. Det är då jag börjar fundera över hur det kommer att kännas under de där sekunderna innan jag slår i vattnet. Det är en ganska stark instinkt det där att inte kasta sig ut och vill man upprätthålla hoppandet, så man måste man just hoppa. Varje sommar. 

Här finns en dokumentär som jag blev tipsad om igår. Den heter Hopptornet och är bara en kvart lång. Man har filmat ett antal människor på väg att ta steget ut från tians höjd i ett badhus. Och filmen fångar tvekan och mod, målmedvetenhet och prestigelöshet, gemenskap, grupptryck och självbevarelsedrift. Se den!