"...och jag springer efter med min vidöppna vardag."

@waldersten instagram

Januari. Så fyrkantigt. Som att man förlorar halva sitt förstånd och det allra mesta av sin kreativitet. Och sådant som tidigare kändes poetiskt och vackert är mest en sörja av snöblandat regn och ogenomtränglig gråhet. När Jesper Waldersten instagrammar sina handskrivna rader "Du kastar ut dina kyssar i fantasin och jag springer efter med min vidöppna vardag", känns det därför som en befrielse att någon lyfter på det där locket och påminner om en ny dag och en ny vår som skall komma. Och särskilt fint när jag just idag var och lyssnade på Sunrise Mass i Katarina kyrka. Sunrise Mass i den faktiska soluppgången. Med kör, stråkar och en betraktelse om ljuset. Kanske ska man alltid gå på konsert på morgonen, medan sinnena är öppna och gråheten inte har täppt igen porerna. Medan ens vardag står, om inte vidöppen, så åtminstone på glänt.