Min hjälte i Chinatown

Jag tycker nog att jag har familjens bästa lokalsinne. Särskilt i horisontalplan. Mannen går helst till höger när han kommer ut genom en dörr, men hittar alltid i vertikalplan. När vi är i stora byggnadskomplex delar vi därför ansvaret lika. Men idag hittade jag inte jag tillbaka till den magnifika lilla pärlbutiken i Bangkoks Chinatown. Vi hade en dålig karta och jag ett diffust minne av hur vi promenerade dit för två år sedan och en ännu luddigare bild av hur vi åkte flodbåten dit för fem år sedan. Mannen lade samman mina vaga minnen med sin egna och tillämpade en slutledningsförmåga som imponerade. Nu är förrådet av silverkrokar, -spännen och sötvattenspärlor påfyllt. Vem var det som önskade sig örhängen i rött?